Vi firade

 genom att åka ner till Tyskland över helgen. Vi drog till Burg auf Fehman. En liten fin stad i norra Tyskland. 

Lite otur hade vi för strax innan vi kom fram till färjan fick vi ett meddelande att hotellet hade en stor överbokning och att dom fixat ett annat hotell till oss. Det var absolut inget fel på det hotellet vi fick istället, förutom att det låg i en ren sommaridyll med strand vilket innebar stängda restauranger. Och det var ju stadslivet vi vill ha. Men det gick det med för andra natten fick vi ett rum på Wissers som ligger mitt i Burg. 

I baren på Wissers träffade vi ett par från Göteborg som har sålt sitt hus och investerat i en stor motorbåt som de faktiskt bor i alltid. Adressen var något typ Standvägen xx. Nu var det en båt i miljonklassen med salong, sovhytt och till och med gästrum. Inte som vår gamla Maxi77 som vi seglade i för många år sen. 

Här ser ni det hotell vi bodde på första natten. Ett typiskt strandhotell i Tyskland med massor av små  lägenheter och faktiskt med en makalös frukost. Mycket bättre frukost än på Wissers. 

På fredagen var det sol och fint men på lördagen öste regnet ner. Vi blev plaskblöta och fick ta en runda med bilen för att bli varma. Vi var ju utan boende mellan hotellen och kunde inte gå in och värma oss. 

Nu är det vardag igen. I veckan är det inte jättemycket på gång. Ska ha några politiska möten, besöka sjukgymnasten och får stötvågsbehandling vilket tydligen ska göra ont och sen är det helg igen. Hoppas på både värme och sol även om SMHI inte direkt lovar detta. 

Idag är jag rädd!

Ska till mammografin i Malmö idag. Senaste gången hittade de kalk i bröstet och de tog biopsi på det. Enligt min onkolog Cecilia var det enbart kalk och inte cellförändringar.

Lättad men nyfiken gick jag in på Google och kollade. 

Det ska man inte göra!

Tydligen kan det utvecklas till cancer trots att jag tagit mina piller som en duktig flicka. Så idag får jag veta om det har skett en utveckling eller inte. Nog kan man tycka att det räcker med en gång, att det räcker med att gå igenom detta en gång i sitt liv. 

Min kompis Anna som jag träffade under cancerperioden fick ju tillbaka sitt. Och tapper som få har hon just blivit klar med sin behandling. Hoppas vid gud att jag är lika tapper. 

FUCK CANCER!

EDIT: Jag klarade mig!!!!!!!!!!!!!! Tjoohoo

Nattgäst!

 Nu laddar vi för ett besök av "barnbarnet" Charlie. Charlie är dotterns katt och han ska logera här hos oss några dagar medan dotter med sambo drar till Barcelona. 

Att bli med katt innebär en hel del förändringar. Alla mina små tomatplantor och annat jag sått måste räddas undan från en nyfiken katt. Så dom åker ut i lillstugan och in åker klöspinnen så Charlie har något annat än vår soffa att klösa sig mot. 

Han trivs alldeles utmärkt här i Spångahus. Vi sätter ut honom i i draglina och det är han är nöjd med. Då får han koll på fåglar, flygande löv och annat som rör sig. 

Annars då? Jo tack, det knallar. Lite nervös inför nästa vecka. Då är det dags för den årliga mammografin med medföljande ultraljud. Sist hittad de ju något som i och för sig visade sig vara kalk men det kvittar för jag blev fullkomligt skiträdd när de tog biopsin. Så jag hoppas slippa detta igen. Sen är det ju bra att jag blir kollad, absolut!

Bilden är från i måndags då jag väntade på att Bosse skulle klippas. Sitter ofta på ett fik och tittar på människor när jag får en stund över. Kan ju vara för att jag levt långa perioder helt utan grannar. 

Så här sitter jag och tittar ut genom fönstren och konstigt nog har jag lyckats fota när där inte syns en enda person :)

Blindtarmen räddade mig!

 Eller?

2015 åkte jag på en blindtarmsinflammation. Blev opererad och sjukskriven i två veckor. Tänkte då att jag skulle passa på och gå på mammografi. Vilket jag gjorde. och tre dagar senare får jag ett brev från Region Skåne. Där stod det i princip att jag hade något som kunde vara en förändring och att jag skulle infinna mig på mammografin i Lund om någon dag. 

Åkte ner och det röntgades och gjordes ultraljud. Som avslutning tog dom biopsi på "förändringen". Fem dagar (?) senare blev det en bokad tid på den kombinerade hud- och bröstmottagningen.

Och resten är historia. Som aldrig slutar tyvärr. 

Tio cytostatika omgångar, en operation och 25 strålningar senare var jag färdigbehandlad med den delen. Återstod fem år med antihormonell behandling som visade sig bli åtta år. Har alltså ett och halvt år kvar. 

Så, hur har livet varit fram till nu?

Jo, värk i kroppen, ständig kamp mot vikten, sömnsvårigheter om jag inte tar insomnings medicin, ständig oro för recidiv, humörsvängningar eftersom jag fortsatt är satt i ett evigt klimakteriet mm mm.

Det innebär att:

• Jag är ständigt småorolig
• Har ibland svårt att komma ihåg namn, ord och händelser
• Har krypningar i benen när jag ska sova
• Jag är otroligt less på att andra talar om för mig vad som ska ske med min kropp

Men det innebär också:

• Att jag lever
• Att jag blir kollad varje år

Men ingen ska säga att det varit eller är lätt. Cancern finns alltid som en skugga i mitt liv, vart jag än är finns den med mig. Jag skulle verkligen kunna varit utan detta erfarenheten.

Men nästa gång kanske jag ska berätta om vad det faktiskt gett mig också.

Lugnet före stormen?

 Halvsitter i sängen och väntar på att stormen ska anlända. Just i mellan Skåne ska det tydligen bli en rejäl snöstorm och eftersom det inte kommer vara minusgrader så lägger sig snön som betong. Hoppas dock att elen inte går för hundan vad trist det är när allt blir kallt och rått, för att inte tala om matlagningen. 

Vi håller på med att fixa det sista i köket nu och imorgon ska delar av väggarna målas, andra som fortsättas spacklas och någon väggdel ska slipas. Och så det dammar med allt detta. Hela huset är uppochnervänt. Blir vi då utan ström ovanpå detta är det minsann inte kul att vara Christel. 

Var hos fysioterapeuten idag. Lyckades skjuta på behandlingen med tryckvågor någon vecka eftersom det faktiskt blivit lite bättre. Jag är något trött på att det ska trixas med min kropp. Har, så som jag ser det, haft min beskärda del av smärta mm. 

Men, nu håller jag tummarna för att elledningarna fixar detta!

Annars finns det ju alternativa matlagningssätt : )

Årsmöte och....

...visst blev jag ordförande i Vänsterpartiet igen. Hade en liten glimma hopp om att någon ny kunde tänka sig att kandidera men så bra var det inte. Jag har suttit nu i fem sex år och som jag ser det är jag ingen stjärna på det. Jag är helt enkelt ingen stjärna på att leda möten eftersom jag är långt ifrån formell. 

Men men, det får väl gå det med. Tid finns ju nu när jag är statligt anställd, dvs pensionär. 

Det är kallt idag och kallare ska det visst bli. igår kväll efter att ha tittat på Mellon satte vi oss där ute med något litet i glaset. Det var alldeles stilla, kallt med klart och måne lyste upp trädgården. 

I dag när vi vakande upp sår det så här ut. Just nu är det dock sol också. Sol och kallt. 

Idag ska vi börja med att fixa det sista inomhus. Vi ska sätta väv i köket och måla allt vitt. Passar ju faktiskt bra att göra det nu när det ända blir lite återgång med våren. 

 Ja, livet tickar på. Idag ska jag till Kommunfullmäktige igen. Tror att det blir ett kort möte, hoppas det och när man ser dagordningen känns det som att det kan bli det. 

Idag har det varit 12 grader varmt, TOLV!! Otroligt skönt, tyvärr har jag en pinande huvudvärk men får ta ett par piller innan jag kör till Höör. Men tvätten torkade fint ute och det är något jag bara älskar. 

Bilden nedan är från Hovdala utanför Hässleholm. Igår sprang dottern med Bosse och jag gick omkring på området. Så otroligt fint. Om ett par månader är det Medeltidsdagarna med riddarspel och annat trevligt.