Blindtarmen räddade mig!

 Eller?

2015 åkte jag på en blindtarmsinflammation. Blev opererad och sjukskriven i två veckor. Tänkte då att jag skulle passa på och gå på mammografi. Vilket jag gjorde. och tre dagar senare får jag ett brev från Region Skåne. Där stod det i princip att jag hade något som kunde vara en förändring och att jag skulle infinna mig på mammografin i Lund om någon dag. 

Åkte ner och det röntgades och gjordes ultraljud. Som avslutning tog dom biopsi på "förändringen". Fem dagar (?) senare blev det en bokad tid på den kombinerade hud- och bröstmottagningen.

Och resten är historia. Som aldrig slutar tyvärr. 

Tio cytostatika omgångar, en operation och 25 strålningar senare var jag färdigbehandlad med den delen. Återstod fem år med antihormonell behandling som visade sig bli åtta år. Har alltså ett och halvt år kvar. 

Så, hur har livet varit fram till nu?

Jo, värk i kroppen, ständig kamp mot vikten, sömnsvårigheter om jag inte tar insomnings medicin, ständig oro för recidiv, humörsvängningar eftersom jag fortsatt är satt i ett evigt klimakteriet mm mm.

Det innebär att:

• Jag är ständigt småorolig
• Har ibland svårt att komma ihåg namn, ord och händelser
• Har krypningar i benen när jag ska sova
• Jag är otroligt less på att andra talar om för mig vad som ska ske med min kropp

Men det innebär också:

• Att jag lever
• Att jag blir kollad varje år

Men ingen ska säga att det varit eller är lätt. Cancern finns alltid som en skugga i mitt liv, vart jag än är finns den med mig. Jag skulle verkligen kunna varit utan detta erfarenheten.

Men nästa gång kanske jag ska berätta om vad det faktiskt gett mig också.