Grodbild

 Sen sist så har jag fått min första behandling, en pickline, en jäkla massa biverkningar och urinvägs inflammation. Här ligger vi inte på latsidan inte. Denna sommaren blir ju inte som vi tänkte oss alls. 

Dock har jag beställt och ska få en tand som jag till och med kan äta med. Men det kostar cirka 9 000:- men det får vara värt det. 

Dock blir det en del gjort här hemma nu när vi inte kan dra iväg så som vi brukar. Huset målas sakta men säkert, trädgården sköts om och vi planerar koka gelé och annat. 

Så livet går på i sakta mak. 

Tandlös, hopplös och pryglad

Fick min dom för någon vecka sen. Tanden måste ut! Tydligen är det livsfarligt att behandla med cytostatika om det finns en infektion i munnen. 

Det var alltså en tand som var sprucken långt upp i roten. Dock med en krona på vilket gjorde att det inte gick att rädda den med rotfyllning. Min onkolog ringde helt sonika och sa:

- Jag har pratat med din tandläkare, han drar ut din tand på tisdag....

Då tänkte jag att jag skulle få en ny tand...och det fick jag. En med massor av plast uppe i gommen och som jag absolut inte fick äta med. Dessutom gör det jäkligt ont att ha den inne. Klöks av tanken att stoppa in den. 

Och som det har begränsat mig! Hela grejen har känts som om någon ger mig örfil på örfil så fort jag har kontakt med vården eller tandvården. Smäll på smäll!

Nästa grej blir i midsommarveckan, pickline ska in och så även första omgången av cellgiftet. 

Men fram till dess kommer jag fortsätta gömma mig för världen...och göra det många veckor fram.