Pyttelite gnäll

 Men var är den? Våren alltså!

Så kallt och rått ute idag. Vi behöver ju regn men då kan det väl regna rejält i några dagar. Eller hellre regna varje natt och sen sol på dagen. 

Fortsätter med min rehab men tycker inte det hjälper. Har eller rättare sagt får ganska ont när jag går. Kan väl gå en km nu men längtar efter en långpromenad. Det är ju ändå drygt sju månader sen jag opererades. Förstår att det är ett stort ingrepp och jag är ju äldre med lite sämre läkning, men.... Så sugen på lite mer bus och äventyr i livet. Och goda drinkar!

Livet

 Idag har mannen varit nere på campingen och kollat så att vår plast inte åkt ut i havet. Det hade den inte vilket är tur. Men vi tänker oss att det är sista året som vi har kvar vår plats där. Hade jag ensam fått bestämma skulle vi inte vara där i år. Min tanke var och är att vi går över till husbil igen. Känner att jag behöver lite mer äventyr i livet. 

Engagemanget i politiken finns kvar. Jag står som tredje namn på vår kommunala lista. Troligtvis kan jag se framemot fyra nya år i Fullmäktige. Står även på regionen och på riksdagslistan men där står jag på icke valbar plats. Gick dessutom mer i styrelsen igen men inte som ordförande denna gång. Något ska man ju syssla med som pensionär. Lägger vi till att jag även är nämndeman i förvaltningsrätten så räcker det. Lite pensionärsliv vill man ju ha :)

Som jag skrev så har jag bytt ut min höftled och just nu består livet av en massa rehab träning. Det börjar bli bättre med både gång och andra rörelser. Balansen är lite sisådär och jag inser hur fruktansvärt viktig den ju faktiskt är när man promenerar. Kan nog uppfattas lite smått berusad när jag skrider fram. 

Till sist en mycket positiv sak. Vi har blivit med Asta! Eller vi och vi, dottern har köp en liten Asta som är en corgi cardian och som är ett riktigt yrväder. När hon varit hos oss en helg är både mannen och jag helt slut på det. 

En bild på Asta som valp.

Ingen vanlig bloggare eller?

 Över ett år sen förra inlägget. 

Mycket har hänt sen sist. Störst är väll att jag numer har en protes i höften. Rehab träningen tar stor del av min tid. Varannan dag på gymmet varannan dag promenad. Fast det är bra, behöver ju komma igång igen. Längtar efter långa promenader utan värk eller hälta. Just nu ska jag gå med stavar. 

Annars då?

Ja, naturligtvis har det hänt en himla massa med det får jag skriva om sen.

Bosse the King!

Klor

 Livet går verkligen upp och ner. Cancern borde vara borta nu, åtminstone för något år. Min energinivå är väl inte på topp, inte nu med en skadad hund. Bosse fick en kloskada och har oftast tratt och strumpa om tassen. Han är INTE glad. Och så är det ju, är inte husdjuren glada är inte resten av oss glada.

I övrigt så är ingen tid för operation inplanerad vad det gäller höften. Jag går faktiskt sämre och sämre. Framförallt när jag tränar vilket ändå är lite konstigt. Vi kan inte vara nere i vagnen som som vill vill eftersom Bosses klo måste läka först och våra politisk uppdrag tar mycket tid från oss. 

Roligaste av uppdragen är att sitta som nämndeman på förvaltningsdomstolen. Helt klart!

 

Målgång?

Nu är jag klar med min behandling. 

Allt ska vara bra nu. Ska på mammografi i april så det är jag lite nervös inför. Men då jag var på onkologen kände de igenom mina bröst och sa till mig att allt var normalt. Bara svårt att våga tro på att allt är ok. Trodde ju efter förra omgången att jag gjort mitt vad det gäller cancer.

 Men nu ska livet börja rulla på. Jag ska återigen ge mig in i politiken och kämpa för att alla ska ha rätt till bra vård, skola, omsorg, kommunikation, bostad....helt enkelt kämpa för välfärden. 

Dock är det inte det enklaste i de tider som vi lever i nu. Med Sd och Tidögänget, med Trump och Putin, med Netanyahu och Hamas och så vidare. Kanske får vi upprusta ännu mer och komma till Danmarks hjälp.

Fast på den nivån verkar inte jag, jag håller mig till kommunen och min kamp för att kommunens verksamheter ska erhålla det dem behöver för att göra ett bra jobb. 

Lättad

 Idag åkte jag ner till Malmö för ett läkarbesök. Mitt bröst har börjat ömma och klia vilket naturligtvis gjort mig orolig. 

Kontaktade onkologen och fick en tid samma vecka. och hur nervös var jag inte innan besöket? Något så in i bomben.

Fick träffa en trevlig läkare, Obama, som verkligen lugnade ner mig. Det är ärren i bröstet som spökar samt biverkningar från strålningen. Så lättad!

Ordinationen blev en starkare typ av Ipren som ska lugna ner infektionen och en salva som ska smörjas in två gånger om dagen. Blir det värre kommer som sätta in penicillin för då har jag en inflammation.  

Nu längtar jag till att min mun kan fungera så jag kan gå på krogen med min man! Det ska vara klart om ca fem veckor. Tandprotesen jag har sprack men tror den går att laga...men vi får se om jag vill laga den. Finns ju munskydd : )

Gott nytt?

 Jaha, då blev det ett nytt år igen. Strålningen är nu avklarad och jag står inför en tid med tandoperationer och förhoppningsvis upptränande av kroppen. Så idag åkte tänderna och nu ska det läka innan de nya kommer. 

Vad det gäller träningen... 

...där var säkert 10 personer på gymmet idag trots att det är fortsatt helg. Har gått med i Friskis och Svettis i Höör. Mycket billigare än där jag var innan och hur fint som helst. Har fått ett program av fysioterapeuten Ellen och följde det till punkt och pricka. 

Så nu är det återigen "isolering" som gäller. Förutom gymmet då alltså :)