Återigen finns skräcken där.
Har cancern kommit tillbaka.
Svaret på det kommer väl i veckan
Men oron är uppenbar i min kropp
Tanken på om man klarar det åter en gång, cytostatikan, de tio sprutorna mellan omgångarna, håravfallet som jag visserligen inte led nämnvärt av. Men allt som det innebär.
Usch
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Rundad hörna!
Så har jag gått och blivit 70 år gammal. Tänk att jag faktiskt blivit det med tanke på allt skit jag drabbats av. Det är ju dock en ansenli...
-
I helgen var vi kattvakter i Malmö till den här lille killen. Eller lille och lille, han är ganska stor. På bilden visar han vikten av att ... -
Nog känns det i luften att hösten är på väg. Augusti har inte blivit ett dugg varmare än övriga sommaren. Jo, innan midsommar var det toppe... -
Livet känns just nu mycket konstigt. Sakta men nästan säkert rullar depressionen in. Visst var det Monica Törnell som sjöng ”Det är då som ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar