Återigen finns skräcken där.
Har cancern kommit tillbaka.
Svaret på det kommer väl i veckan
Men oron är uppenbar i min kropp
Tanken på om man klarar det åter en gång, cytostatikan, de tio sprutorna mellan omgångarna, håravfallet som jag visserligen inte led nämnvärt av. Men allt som det innebär.
Usch
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Pyttelite gnäll
Men var är den? Våren alltså! Så kallt och rått ute idag. Vi behöver ju regn men då kan det väl regna rejält i några dagar. Eller hellre re...
-
Eftersom ekonomin som pensionär är något sämre jobbar mannen och jag som god man. Det vill säga, mannen är god man och jag hanterar all do... -
I helgen var vi kattvakter i Malmö till den här lille killen. Eller lille och lille, han är ganska stor. På bilden visar han vikten av att ... -
Jaha, då blev det ett nytt år igen. Strålningen är nu avklarad och jag står inför en tid med tandoperationer och förhoppningsvis upptränand...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar