VHS

Fick för oss att titta på våra gamla videofilmer.

Fram med VHS-apparaten. Gick alldeles ickeutmärkt.

Tydligen var vi tvungna att även ha fjärrkontrollen och var den är har vi ingen aning om. 

Goda råd var inte dyra, efter en efterlysning på Facebook fick vi tag i inte minde än två apparater. 

Bänkade oss och började titta på filmen från mannens och mitt bröllop. 

Det blev en oerhört konstig upplevelse. Så många människor som inte längre finns bland oss. Men där såg vi dem skrattandes och livfulla. Känns nästan surrealistiskt. 

Min mor dog för ett antal år sen i cancer. De senare åren i hennes liv kretsade mycket kring sjukdomar. När jag var där var det alltid prat om eventuell cancer redan långt innan hon blev sjuk i cancer. Hon pratade även om hur illa det var för min far och han lever ju faktiskt fortfarande. Med andra ord så var det just sjukdomar som avhandlades. Det gjorde att jag drog mig för att besöka dem. Inget jag är stolt över. 

Så ser jag då mor på film, skattandes och glad. Vi var det bästa av vänner och efter att ha sett filmerna känns saknaden stor. Det var den kvinnan som var min vän och som jag skrattat och gråtit tillsammans med så många gånger. 

Jag, min syster och min far var med henne när hon dog och då var det endast lättnad i min kropp, inte sorg. Hon hade bestämt sig för att denna vecka ska det ske, det fanns ingen vilja att fortsätta. Hon hade "kvalificerad vård i hemmet" KVH och i början av veckan talade hon med läkaren om att inget livsuppehållande fick sättas in förutom syrgasen. Konstigt nog var det en väldigt trevlig vecka. Låter ju helt absurt nu men så var det. Jag var kaffeansvarig, trots min brist på kaffekunskap och många skratt blev det när de andra skulle dricka mitt kaffe som antingen var fosterfördrivande eller blask (deras ord). 

I kväll ska vi fortsätta att botanisera i filmerna. 

Det gör ont att se alla som inte är med oss längre men så roligt det är att se våra två döttrar. Så små och så underbara. Tänk så fort tiden har gått. Jag avskydde när vuxna sa att tiden rusade iväg när jag var väldigt ung. Nu säger jag så själv. Man kan se det som att en cirkel har slutits.